Konstvandring
Konstvandring
Mod, minnen och äventyr - en vandrings för stora och små bland Uppsalas offentliga konst av Johanna Uddén.
I Mod, minnen och äventyr berättar Johanna Uddén om tolv av de över hundra offentliga utomhuskonstverk som Uppsala kommun har hand om.
Det här är en bok som är tänkt att passa barn från sex år och uppåt, men boken kan också fungera för vuxna som vill ha en enkel beskrivning av konsten.
Projektet har finansierats av Uppsala kommun, som också är bokens utgivare.
Johanna Uddén saknade något om konst i Uppsala, som vände sig till barn. För två och ett halvt år sedan presenterade hon sin idé för Kulturförvaltningen som nappade på förslaget.
Johanna Uddén vill hjälpa människor att titta noga på konst och skapa förutsättningar att få en fördjupad upplevelse av konst. För Johanna är det viktigt att ta barn seriöst, att du använder samma typ av material för barn och vuxna. Konst är viktigt för alla, oavsett ålder eftersom konst handlar om livet. Därför var det viktigt att bilderna på konstverken är foton och inte tecknade illustrationer som till en barnbok. Fotografierna är tagna på uppdrag av offentlig konst av Stewen Quigley.
”Ibland gör konsten oss glada och ibland arga eller ledsna. Ibland säger vi ”Åh, vad fint!” eller ”Usch, vad fult!” och ibland ”Oj, vad är det här?” Men konst behöver tid. Därför är det inte så dumt att stanna upp en stund och titta noggrant.” Med bokens hjälp får du ledtrådar att se konsten med nya ögon. Här finns berättelsen om Jona som slukades av en val, om pojken som bär på vingar av grenar och historien om någon som har en väldigt stor parkbänk.
Mod, minnen och äventyr är en bok som också med fördel kan användas i skolor och på förskolor när du vill jobba med konst eller sådant som konstverken berör eller berättar om. Det finns också en karta så att du lätt kan hitta var konstverken finns. Det fiffiga är att konstverken finns på plats och är tillgängliga kostnadsfritt för alla, året runt dygnet runt.
Johanna Uddén har varit verksam inom Uppsalas konstliv i trettio år, nu är hon verksamhetsledare för Konstfrämjandet Uppland. Vid sidan av Konstfrämjandet frilansar hon som curator, konstskribent, föreläsare och konstpedagog. Hennes intresse för konstbildning ligger alltid i centrum. Hon drev Konsthuset tillsammans med Erik Hedman 2010 – 2013 och som frilansande curator har hon gjort ett stort antal utställningar.
Läs mer på
http://johannaudden.se/cv/
Köp hela konstbokshäftet på Uppsala konstmuseum eller Bror Hjorths hus. Pris 50 kr
Child carrying wings
När du går i Carolinaparken kan du träffa på den här pojken. Du kanske har sett honom förut? Det är en skulptur som är gjord av konstnären Knutte Wester. Han har gjort skulpturen tillsammans med flera barn. Ett av barnen är en pojke som är nio år. Det är den pojken skulpturen föreställer.
Det finns många personer som har flytt från krig i sitt hemland till Sverige. Du kanske är en av dem? Några familjer som kommer hit gömmer sig på hemliga platser för att de är rädda för att sändas tillbaka till sina hemländer. Så var det för pojken som syns i skulpturen.
Skulpturen heter Child carrying wings som betyder Barn bär på vingar. Med hjälp av skulpturen kan vi få veta något om pojken. Hur tror du han mår? Det ser ut som han släpar sig fram. Har han ont i en fot?
Pojken blundar och ser sorgsen ut. Undrar vad han tänker på? Han bär på ett par vingar. Drömmer han om att flyga iväg? Kanske vill han flyga till en plats där han slipper gömma sig och där han kan gå i skolan i lugn och ro.
Vare sig du är ledsen eller glad kan du följa pojken på vägen genom parken. Det kan vara kul att få sällskap. Och du kan berätta hur du mår.
Concrete Queen
Du har säkert sett flera statyer som föreställer kungar eller andra kända män. Oftast står de högt upp, på en sockel. De står högt upp för att vi ska titta upp på dem och känna hur viktiga de är. Det är meningen att vi ska beundra dem. De statyerna är gjorda för länge sedan. Det var en tid då männen bestämde och de tyckte att kvinnor inte skulle bestämma något alls.
Den här skulpturen finns i ett område där det tidigare låg en cementfabrik. På fabriken var de kända för att göra betongrör. Mimmi Ekholm arbetade som sekreterare på fabriken. Hon tog hand om chefens kontor. Eftersom hon var jättebra på sitt jobb blev hon så småningom chef för hela fabriken. Det här var över 70 år sedan och då var det väldigt ovanligt att kvinnor var chefer.
Skulpturen som finns här är gjord av konstnären Anna-Karin Brus och heter **Concrete Queen** som betyder betongdrottning.
Skulpturen ser ut som en sockel för en staty, men var är personen som ska stå där? Kanske är det en osynlig person? Många personer som gör bra saker, som till exempel Mimmi Ekholm, syns ibland inte så mycket som de borde. Fast de egentligen är värda ett konstverk.
Den som kan och vågar klättra upp på sockeln, kan själv bli drottning eller något annat, för en stund. Passa på att hylla dig själv och tänk på allt bra du gör, när du står där och är ett konstverk.
Den tionde skorsten
Här i Tegnérparken finns sådant som brukar finnas i parker. Stora gräsmattor. En lekplats. Höga träd. Bänkar och blommor. Och en skorsten. Men vänta nu! Varför står det en skorsten i parken?
Skorstenen är en skulptur som heter Den tionde skorstenen och den är gjord av konstnären Jan Svenungsson. Han har byggt liknande skulpturer i flera olika länder och den första var tio meter hög. Efter det har han gjort dem en meter högre för varje gång. Den här, som är nummer tio, är nitton meter hög!
Marken som Uppsala ligger på består av ett tjockt lager av mjuk och halkig lera. Just här under parken är det mer än tjugofem meter lera och skulpturen skulle börja luta efter ett tag om man byggde direkt på marken (precis som lutande tornet i Pisa). Därför är skulpturen murad på en betongplatta som har trettiotvå meter långa järnpålar som går ner genom leran.
Tänk att kunna mura sådär runt. Och att få skulpturen smalare ju högre upp man kommer. Det måste vara svårt att göra. För att bygga den här skulpturen har konstnären haft hjälp av två proffsiga murare.
Skulpturen sticker upp direkt ur gräset. Det ser ut som om den växer som ett träd. Hur hög kan den i så fall bli?
Om det är sol ute är den ett perfekt solur, kanske världens största. Vad finns under skulpturen? Bor det någon där? Kanske skulpturen är ett torn med en lång spiraltrappa för småfolk inuti?
Det som är bäst med konst är att vi får fantisera och drömma. De mest konstiga saker kan hända. Till exempel kan en skorsten sticka upp mitt på en gräsmatta i en park. Bara så där.
Glurp
I Uppsala är det många som cyklar. Du har säkert hört talas om att cyklar blir stulna eller till och med kastas i ån. Men har du någon gång hört talas om att cykeln blivit slukad av en glurp?
Konstnären Linnea Jörpeland har gjort den här skulpturen som heter Glurp. Glurpen verkar vara en väldigt glupsk typ. Så hungrig och ivrig att den slukar allt som kommer i dess väg, till och med en hel cykel!
Om du tittar närmre på skulpturen ser du att den ser ut som en orm. Den har fjäll och typiskt ormhuvud.
Ormar kan öppna sitt gap jättestort och slukar sina byten hela. Precis som glurpen. Har glurpen varit borta i cykelstället och tagit cykeln? Kanske den försöker skynda sig därifrån? Det kan inte vara så lätt med den stora magen.
Linnea Jörpeland tycker om att göra skulpturer som föreställer djur. Hon tänker att det kan vara kul för alla som är här och leker eller hänger, att titta på skulpturen. Och fantisera om den glupska glurpen.
Jona och den stora fisken
Den här skulpturen handlar om Jona och det är en berättelse som finns i Bibeln. Jona har lovat Gud något som han inte kan hålla. Därför flyr han bort på ett skepp.
Det kommer en farlig storm, sjömännen blir rädda och tror att de ska sjunka. Jona säger att han har rymt från uppgiften han fått från Gud och om de kastar honom i vattnet kommer stormen att lugna sig. Sjömännen slänger Jona i havet och skeppet klarar sig. Men plötsligt kommer en stor fisk och slukar Jona med hull och hår. Jona är inne i fisken i tre dagar tills den spottar upp honom på land. Jona klarar sig och blir så tacksam att han gör det han hade lovat Gud.
Konstnären Kajsa Mattas skulptur Jona och den stora fisken ligger vid kanten av ån. Föreställer den Jona som spottats ut av fisken? Eller är det rent av hela fisken med Jona inuti som ligger här? Det ser ut som om de smält ihop till en och samma figur.
Skulpturen glänser lite. Den är gjord av brons och ju mer man rör den och sitter på den, desto mer kommer den att glänsa. Känn på skulpturen. Den är varm. Här kan alla som är ensamma och frusna få lite värme. Väldigt ofta är det folk som sitter på skulpturen, som brukar kallas ”varma gubben”.
Minnesmärke över Fadime Sahindal
Tänk att inte få vara tillsammans med vilka kompisar
du vill. Tänk om din släkt skulle bestämma allt i ditt liv,
till och med vem du ska vara kär i. Så var det för Fadime
Sahindal från Uppsala.
När hon blev vuxen ville hennes släkt välja pojkvän
åt henne, men hon valde själv vem hon skulle vara tillsammans med. Släktingarna blev rasande för att hon
inte lydde och hotade med att döda henne.
Därför bodde hon på ett hemligt ställe i flera år. Men en
dag blev hon ändå hittad och dödad. Då var hon bara
26 år. Fadime Sahindal är död och det är sorgligt och
jättesvårt att förstå. Den som dödade henne hamnade
i fängelse.
Fadime Sahindal var modig. Hon ville bestämma över
sitt eget liv. Hon sa emot sina släktingar, fast det var
farligt. Hon pratade med dem som bestämmer och
ville att de skulle hjälpa ungdomar som hade det som
hon. Hon utbildade sig för att kunna hjälpa andra
människor. Fadime Sahindal var en riktig hjälte.
För att vi inte ska glömma hur modig hon var finns
en park som heter ”Fadimes plats”. I parken står en
skulptur som liknar ett träd. Den är gjord av konstnären Hanna Beling och heter Minnesmärke över
Fadime Sahindal. Ibland kanske du ser blombuketter
i trädet. Det är när någon vill hylla Fadime Sahindal
lite extra. Det är fint.
I grenarna hänger guldfrukter. Ibland kallar vi äpplet
för kunskapens frukt. Kanske är frukterna den kunskap
som Fadime Sahindal lämnat över till oss och som vi
kan lära oss något av?
Trädets grenar böjer sig som lockar – är det Fadime
Sahindals långa lockiga hår? Mitt på stammen sitter
en spegel. Här kan du spegla dig och låta lockarna
fladdra runt ansiktet och tänka: ”Det är faktiskt jag
som bestämmer över mitt liv!” Det skulle Fadim
